Mamma, ropas det från sovrummet. Min dotter i feber. Hoppas det inte är flunsan. Och jag känner att just mamma ropas av en nästan vuxen tjej tar tag i mammahjärtat. Vad jag älskar henne. Och vad jag saknar att kunna ropa på min mamma. Man är alltid ett barn till sin mamma...
Tänkte till Götet i helgen och träffa vänner. Blir inte det, blir nåt annat. Idag var jag nere med min x i lokalen som vi har. Den är så fin! Lokalen..Hoppas det inte blir problem med kommunikationen. Hon som hyr där av oss kom in rätt var det var och hade bokat in en klient. Måste ordna med ett bra schema.
Idag har jag klippt en tjej som hjälpt mig att få ordning i mina budgetpapper. Hon är snart civilekonom och det behövs för ekonomi av det här slaget...Det är makalöst skönt att ha papper i ordning i pärm med utgifterna placerade månadsvis och en budget som är gjord för flera månader framåt. Tack gode gud för hjälpsamma ekonomer. Sedan jag blev utmattad så har just oförmågan att sortera upp i kombination med behovet av struktur och ordning bland saker varit en outhärdlig sådan.
Det går åt så mycket energi av att känna att något är övermäktigt. När startsträckan känns längre än själva sträckan. Som att den går i slowmotion.
När det sedan är iordning som nu känns det mycket lättare att andas. Och annat går betydligt lättare ockaå. Att städa tex. Och att rulla ut sin yogamatta:)
Sedan är det vita katthår överallt förstås...Och de försvinner aldrig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar