Jag följer denna blogg med blandade känslor.
Den är så fruktansvärd, fantastisk och påminner ständigt om at ta vara på livet. Också om tankens och kärlekens kraft till läkning.
Att man kan bry sig om främmande människor, att man kan lära känna främmande människor utan att ha träffat dem. En sida, eller fler av dem i allafall.
Annas öde och skrivna text berör mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar