VARDAGSLIVET

Denna tanketext kom från min kära vän Birgitta idag till min email.


Vad tror Du om att leva livet baklänges ?

Man skulle starta med att dö och få det överstökat.

Sen vaknar man upp på ett ålderdomshem och

Får det bättre och bättre för var dag.

Man blir så småningom för pigg för att vara där

Och får sin pension.

På sin första arbetsdag får man en guldklocka.

Sen arbetar man i 40år tills man är ung nog att dra sej tillbaka från arbetsmarknaden.

Man dricker och festar och förbereder sej

På att ta det lugnt.

Sen är man i grundskolan,blir ett barn,leker.

Har inga förpliktelser till man blir en baby…

De sista månaderna tillbringar man flytandeRunt i ett fint lyckorus.

Där finns centralvärme,roomservice mm.

Och till sist försvinner man från denna värld i en orgasm.

Idag har jag haft möjlighet att studera livet på olika vis.


Till expempel när jag satt och tittade på folk som cyklade förbi mig där jag satt på ett glasscafé med min goda latte, tänkte jag på bilder jag såg.
Hur olika folk använder foten och fotleden när de cyklar. Det såg så roligt ut.
Har inte tänkt på det förut. Kanske för att jag satt själv och njöt i solen. Närvarande i stunden. Och inte i ett samtal med någon eller läsande en tidning. Nästa gång har jag med mig kamera och kanske något händer. Kanske jag får en tillsägning om inte annat.Paparazziblåtira.

Har kompletterat till DI idag. Magisterprogram i Barn och ungdomsprogramproducent för TV och Radio. Jäklar i lådan vad stressigt det blev. Har ju inte ett färdigt CV. Med betyg och intyg från mitt innehållsrika långa liv! Slött och lite nonchigt kanske att inte fixat det tidigare. Eller en liten outvecklad och försynt rebell som får utlopp.

En kille som är studierektor i Eskilstuna där jag jobbade hade sin telefon vidarekopplad till sin mobil. I hans mobil svarade en kvinna..
- Han har varit på förlossning , han har fött en baby.
Vad? Jag stod still i tankeverksamheten ett slag, eller tvärtom alla miljoners hjärnceller var aktiverade. Försökte få ett sammanhang.
Jaha, jag förstår.
Du får ringa honom hemma, sa hon. Och pratade om att han sköter det där.
Jaha, är han hemma. Och vad sköter han.Men vem pratar jag med då. Är det på hans jobb eller, nä men jag hör en baby skrika.
Så klack det till i någon grå omkopplings central och jag frågade om hon var mamman? Till babyn?
Jaa, sa hon lite svagt men ändå lättat.
Men Grattis! Sa jag då. Och allt det där.
Sedan ringde jag fadern hemma och fick höra om en utdragen förlossning som slutade i kejsarsnitt. Och att mamman förlorat mycket blod. Och att av förståeliga skäl så var ju inte mitt brådskande ärende främst i pannloben nu.

Och jag tänkte på det som nu också blev ett annat minne för mamman.
Hur hon precis efter en makalös insats, en livsavgörande och viktig prestation med förlossning/kejsarsnitt tvingas prata med en angelägen och stressad kvinna som söker ett löjligt intyg.
Men så småningom upptog jakten på det löjliga intyget igen. Så var det med det. Vet inte om allt kommit in. En hel kunskapsröra är det.
Nu får jag åtminstone ordning på den . AnnetteBukett kram P.S Bilden överst är min zinkbalja som står på balkongen med lite vatten i./ds